Tvärnit

Idag är det torsdag. Det innebär som vanligt att jag åker till stallet. Var sjätte vecka hoppar vi, och idag var det den sjätte veckan.

Jag hade Satchmo förra gången, men idag var jag uppsatt på Steppis (Clemens Stepdancer). Steppis är en jättesnäll häst, hon är hopphäst. Enda problemet med henne är att man behöver rida henne på gramantygel eftersom hon kör upp huvudet, men vid hoppning blir det ju att använda martingal istället.

Så jag gick ut i stallet, tog av täcket och borstade av henne. Hämtade martingal och träns. Och plötsligt fick jag känslan: Nej. Nej, jag ska inte rida idag.

Så jag frågade Anna om inte hon ville rida Steppis istället. För jag tänkte inte rida. Anna såg lite förundrad och sade att hon hade aldrig ridit Steppis tidigare. Jag svarade att Steppis är ganska okomplicerad - som en halv Lunatic ungefär.OK, sade Anna och så gjorde vi tillsammans iordning henne.

De andra i ridgruppen - inklusive vår vikarierande ridlärare Karin - blev lite förundrade över att jag inte red. Men jag sade att fick jag den där känslan så fick jag. Och då tänker jag lyda känslan och inte rida.

Så Jag och Ann-Louise satt och frös i sex minusgrader på läktaren och var riktigt imponerade av hur bra våra ridkamrater red och hur fint de hanterade de olika situationer som uppstod.

Och eftersom jag inte red så klarade jag mig helskinnad. Om jag hade gjort det även om jag hade ridit - eller om det hade hänt något - vet vi inte, men som sagt nu är jag hemma och helskinnad. Nu är det dags att sova.