Tidig morgon

I morgon ska jag på simtävling, Essuoto Cup. Så jag hade sett fram emot lördagmorgonen. Då skulle jag sova. Tills jag vaknade av mig själv. Trodde jag.

Tills jag 05.30 väcktes av ett Vibersamtal. "Mamma - jag har sju psykologiuppsatser som ska lämnas in innan midnatt (dvs om en och en halv timme...) Det var bara att sätta sig och börja läsa...

Samtidigt var det mycket intressanta uppsatser. De lär sig verkligen kuliga grejer där borta i USA. Visste du att blyga människor hellre kommunicerar via e-post medan utåtriktade personer föredrar att mötas ansikte mot anstikte? Eller att det finns forskning på hur nära varandra killar på offentliga toaletter står när de kissar?

Och så blev det dessutom fel på databasen där borta i USA när uppsatserna skulle lämnas in. Det känns rätt skönt att kunna finnas till hands och tala om att "det där felmeddelande är ett databasfel, det är INTE du som har gjort fel". Annars hade ungstackarn säkert försökt om och om igen och trott att det var hon som på något sätt hade gjort något tokigt. Nu kunde jag råda henne att maila uppsatserna till läraren istället och samtidigt tala om att hon fått felmeddelande vid inlämningen. På det sättet ser ju läraren att hon har försökt att lämna in, och att hon blivit klar inom stipulerad tid.

Nåväl, jag försökte läsa lite och somna om, men dagen hade ju redan börjat och jag var rätt pigg, så jag steg upp och gick ner för att äta frukost. Rätt mysigt att sitta i lugn och ro och läsa tidningen medan snöstormen yr utanför fönstret. Vi har ju haft underbart vårväder med soligt och uppemot 15-18 grader på eftermiddagarna, men idag blev det som sagt ett litet bakslag.

Lussan har en fönsterdag idag. Hon har tillbringat en stor del av tiden i köksfönstret och nu ligger hon bekvämt ihopkrupen som en boll och tittar ut. Hon har inte alls gillat vädret idag, och har inte varit ute mer än nödvändigt. Katter är ju värmeälskare, så det kanske känns extra hemskt för en katt när det blir bakslag på våren?

Annars har jag städat idag. Ordentligt. In i alla vrår i kök, stora rummet och badrummet.  Tvättat fönstren. Jag har nästan inga naglar kvar efter det. Och jag har ordentligt förklarat för herrarna i familjen att det INTE finns diskmaskiner i samtliga köksskåp och lådor. Diskmaskinen finns bara i ett enda av skåpen i köket. I alla andra skåp och lådor ska det som läggs in där vara diskat och torkat.

Har också tagit en löprunda i snålblåsten. Nere vid sjön blåste det väldigt friskt och det gick vita gäss. Mycket vackert, även om det blåste så hårt att ögonen tårades.

Nu ska jag snart sätta mig i TV-fåtöljen för att avnjuta finalen på Gladiatorerna. Får se om jag orkar se allt eller om jag somnar innan dess... I går såg jag i alla fall uppstarten av "Let's Dance". Vilket otroligt bra och intressant startfält! Kul och positiva personligheter allihop som verkligen bjussade på sig själva - utom Marcus Schenkenberg som inte verkar ha så mycket att säga. Och så fantastiskt BRA Anton Hysén var på att dansa! Det var också intressant att alla dessa kändisar var så påtagligt nervösa.

Storybook

Idag var jag på Hagdahls och åt lunch med härligaste skrivarkompisarna. Meningen är att de här luncherna ska ge oss inspiration, men vi har allihop så fullt i våra liv att vi inte hittar tid att skriva. Istället blev det massor med prat om katter och om hur man får ihop lyckan i vardagslivet.

Och så massor om olika böcker vi läst och filmer vi sett med spännande upplägg. Och vi kom fram till varför många böcker har folk i sextonårsåldern i huvudrollerna.

Nyfiken?

Svaret är egentligen ganska enkelt: En sextonåring är en ganska "vuxen" person som har möjligheter till det mesta i livet. Samtidigt är de inte belastade av en massa familj, barn, hus, arbete, utbildning och allt möjligt annat som ställer till det för mer vuxna huvudpersoner. På det viset kan man arbeta med enbart personligheten och känslorna.

Och så blev jag inspirerad. Nu ikväll öppnade jag Storybook för att börja plocka ihop den bok jag håller på med. Intrigen är rätt komplicerad, och det var ett tag sedan jag var inne i den. Nu tittade jag runt - och fattade "ingenting"! Jag förstår inte min egenpåhittade intrig.

Hjälp!

Sommarkväll. Eller?

Var på ett möte på stan i eftermiddags. Gick därifrån vid sjutiden. Det var fortfarande alldeles ljust ute.

Och det var femton grader varmt. Folk på uteserveringarrna.  folk på Ågatan. Röster och rop som ekade mot husväggarna från grupper av människor som rörde på sig. En svag doft av grillat i stadsluften.

Sommarkänsla.

Givmilda katter

Katterna överträffar varandra i givmildhet. När vi kom hem idag hade vi TVÅ döda små möss i hallen.

Jag måste verkligen komma ihåg att köpa blombuketter till katterna för att visa min tacksamhet.

Och så MÅSTE jag någon gång lära mig att vrida på ratten åt rätt håll när jag använder backkameran på bilen. Problemet är att min hjärna uppfattar bilden som en backspegel, men bilden är ju "rättvänd"... Krångligt.

Vårkväll i Östra Harg

Lussan vilar under fåtöljen

Lussan vilar på bordet

Fröer som ska sås utomhus så småningom

Fröer sådda inomhus som väntar på att gro

Grillkol inköpt för säkerhets skull om grillusten skulle slå till

Penseer i krukorna vid entrén

Entrérabatten

Till höger om garageplanen

Också till höger om garageplanen

Nedanför pantanen

Under blodhäggen

Här tänker det bli rabarber

Omskolade plantor som håller på att växa till sig i sina nya krukor

Sommarkänslor

Det är så varmt i solen att det känns som sommar idag.
Jag hade på mig den lätta svarta, korta vårjackan (den med många knappar, som jag hittade knapparna till på Flygvapenmuseum) på mig idag.
MF Evil är nytvättad, och har fått på sig sommardäcken med lättmetallfälgarna. Nice!
Jag har borstat Nala-katt i solen. MASSOR med päls till småfåglarna att bygga bon av.
Jag har skolat om förra frösådden i krukor och sätt nya fröer- bland annat massor med olika tomatsorter. Vi får nog leva på tomater i sommar...
Och ställt om klockan till sommartid.
Vårdagjämningen var i tisdags.
Vittvätten torkar utomhus. Luktar ljuvligt när man tar in den.
Thomas har varit ute och åkte longboard. Länge. Men vägen mellan Östra Harg och Tegneby är inte riktigt bra för sådana åkdon. Stenarna i vägbeläggningen är för grova.
Krokusarna som jg planerat i vågmönster i diket börjar blomma.
Allt fler andra vårblommor sträcker på sig i solen och visar sina färger.
Massor med sånglärkor i skyn.
Koltrasten sjunger om dagarna.
Vi har inte städat huset på tre veckor.

Kattliv

Det är nu flera månader sedan en ny katt flyttade in i vårt hem, och man kan bara konstatera att det där med socialisering av katter, det tar TID!

Vi hade från början en sibirisk femårig katt som kallas för Lussan. En sibirisk katt känns på något sätt som ett vilt och mycket smart djur. På vintern är pälsen ganska lång och på sommaren är den ganska kort. En sibirisk katt har dessutom päls MELLAN trampdynorna och rejäla örontofsar, ungefär som ett lodjur.

Strax före jul flytttade Nala in hos oss av allergiskäl. Hennes förra ägares barn hade blivit allergisk mot henne och hon behövde ett nytt hem. Nala är en ragdoll, hon har mycket tjock päls och är brunmaskad på samma sätt som en siames. Dessutom har hon vita tassar.

När Nala kom till oss var hon väldigt försiktig i början. I ett par veckor bodde hon under soffan i vardagsrummet och smög sig bara ut försiktigt på nätterna för att ära, dricka och gå på lådan. Så småningom kunde vi se henne snabbt smyga över golvet även på dagtid, men om någon rörde sig i huset sprang hon genast och gömde sig igen.

Lussan gillade inte Nala alls. Lussan tittade på Nala, gjorde en min som om hon blev riktigt äcklad, och vände ryggen till. När Nala försökte lukta på henne fräste Lussan och gick helt enkelt sin väg. Man skulle ju kunna tro att Lussan skulle vara den som hade makten eftersom huset var hennes revir (och det var kanske vad Nala tyckte eftersom hon höll sig gömd under soffan) men Lussan verkade tycka att Nala var den mäktiga eftersom hon var så mycket större än Lussan.

Resultatet blev att både Lussan och Nala höll sig undan. Lussan sov dock hos Tove på nätterna. Men närTove flyttade till USA blev Lussan "hemlös", så hon flyttade in till Thomas istället på nätterna.

Det tog ytterligare några veckor, och så småningom hade Nala bestämt sig för att vi människor inte var farliga, utan då och då kom hon fram och ville bli kelad och gosad med.

Det är väldigt stor skillnad på de båda katternas pälsar märkte vi. Nalas päls bildar sällan tovor, däremot lossnar den lätt och i början var det katthår överallt i hela huset. När Nala så småningom fick fullt förtroende för oss kom hon fram ströks sig mot våra ben för att bli kelad med så fort vi rörde oss i huset. Något som då gjorde att samtliga såg ut som om de hade pälskant nedtill på byxorna! Tur att det finns furminator, så att man kunde motverka all denna päls inne i huset till åtminstone viss del!

Lussans päls lossnar inte alls på det sättet. Den sitter liksom kvar när den lossnar och bildar lätt tovor. För tovor bildades det på Lussan. Dels tillät hon inte alls att man tog i henne när Nala tittade på. Och att bli utsatt för något så förödmjukande som att bli borstad när Nala tittade på var helt uteslutet!

Där är det annorlunda med Nala. Hon vill mycket gärna bli borstad hela tiden och njuter för fullt av att få sin päls omskött.

Även Nala utrustades med en magnet till vår elektromagnetiska kattlucka, och det tog inte många försök innan hon hade lärt sig hur man öppnade den, även om hon i början blev lite rädd för det lilla klicket när magneten slog till. Däremot går hon inte långt från huset när hon är ute. Fortfarande är det som hon i stort sett följer husväggarna och hennes utestunder är inte många minuter i taget. Vi får se om hon blir modigare och det blir mer spännande att utforska mer av omgivningarna nu när det börjar bli varmare väder.

Lite roligt var också att det nästan var lite svårt att vänja henne vid att förrätta sina behov ute. Hon var nämligen en mycket ordentlig dam som noggrant använde kattlådan trots att hon hade tillgång till ett obegränsat "ute". Vi ställde då ut kattlådan på altanen och hoppades  att det skulle hjälpa henne att inse att det fanns fler möjligheter. Nja, snart upptäckte vi att hon fortsatte att mycket noga gå på kattlåda fast den stod utomhus. Nu har vi flyttat ner kattlådan under altanen och lagt i vanlig sand från marken under altanen. Det sista steget kommer att vara att ta bort kattlådan helt och hållet. Hoppas att hon förstår vad det är hon förväntas göra då, annars blir det en svår tid för den stackars lilla kattdamen ;-)

Nu verkar den värsta pällsfällningstiden vara över och det räcker att borsta Nala lite då och då. För Lussans del gäller det att försöka få bort alla tovor. Det är nämligen så, att Nala och Lussan mycket långsamt verkar ha kommit på aningen vänskaplig fot med varandra. Lussan ser inte längre äcklad ut när Nala passerar och de brukar till och med sitta och nosa på varandra då och då. Nu får man till och med borsta på Lussan när Nala ser på. Men inte långe, man har bara några få minuter på sig. Det är inte som när Tove borstade på Lussan och kunde hålla på rätt länge med att reda ut tovor.

Den som har haft det tuffast under den här första tiden är nog Lussan. När Nala väl kommit över den första förskräckelsen tog hon huset i besittning, förväntade sig god och kel i obegränsad mängd och valde också att tillbringa nätterna på övervåningen, lätt snarkande bredvid min säng. Så fort jag kliver upp på morgonen blir hon jätteglad och följer mig genom alla morgonbestyr. Utom duschen. Så snart jag slår på duschen försvinner hon fort ut. Duschen är INTE kul.

Ytterligare en skillnad mellan Nala och Lussan. Lussan gillar vatten skarpt och ser gärna att man lämnar vatten rinnande så att hon kan leka med der.

Men. Tidigare brukade Lussan alltid vaka över mig på nätterna och sova på strykbrädan nära min säng. Sedan Nala tog övervåningen i besittning och valde ut mig som "sin" människa har Lussan känt sig ratad. Därmed har Lussan konsekvent vänt mig ryggen, gått undan om jag försökt klappa på henne och gärna konsekvent gått ut ur rummet om jag kommit in i det.

Till min glädje har det blivit lite bättre under den senaste tiden. Nu tillåter som sagt Lussan att jag borstar på henne en kort stund, när jag stannar och klappar på henne stannar hon upp en liten stund och myser som förr i världen och hon kommer återigen springande och sätter sig och väntar vid ytterdörren när hon hör att min bil kommer hem.

Härom natten hittade jag Lussan sovande på en av köksstolarna. Jag lyfte upp henne och bar med henne upp till övervåningen. Lade henne på hennes gamla sovplats strykbrädan. Lussan såg lite förvånad ut, men tittade sedan nöjt ner på Nala som sov på golvet och lade sig tillrätta för att sova. Ett litet tag senare vaknade hon till och började tvätta sig. Då vaknade Nala till och upptäckte att Lussan var placerad på en högre nivå än henne. Det gick ju inte för sig - den katt som är högst upp har ju mest "makt". Nala blev lite upprörd och började springa omkring på golvet och jama medan Lussan intresserat tittade ner utan att göra en ansats av att flytta på sig. Till slut var det som om Nala blev smådeprimerad, för först satte hon sig och tittade rakt in i ett hörn i tio minuter, sedan lämnade hon övervåningen.

Jag somnade väl till igen, och nästa gång jag vaknade till låg Nala och sov igen på sin vanliga plats på golvet. Men efter ett tag vaknade Lussan till, sträckte på sig, gjorde lite kattyoga och hoppade ner på golvet. Upp for Nala och följde raskt efter Lussan. Undrar vad de pratade om sedan...

En annan stor skillnad mellan Lussan och Nala är att Lussan är smidig och håller sig undan fötterna. Nala är ganska klumpig och dessutom är hon nästan alltid precis där man ska sätta sina fötter, så det här hänt mer än en gång att man nästan snubblar på henne och hon får en oavsiktlig spark. Härom dagen trampade min man till och med henne på svansen, men hon reagerade inte.

Det sägs att det där med att ragdolls är okänsliga för smärta är en skröna, men när man ser Nala kan man börja undra om det inte finns något litet korn av sanning i det. Anledningen till att Nala inte "lärt sig" att undvika vara i vägen för fötter kan ju faktiskt vara att hon inte känner något större obehag av att få sig en oavsiktlig spark då och då?

Vårsöndag

Bina sover fortfarande.

Jag har planterat penseer i krukorna vid entrén. De lyser verkligen upp!

Top Gear i Globen

I lördags kväll var jag och Picko på Top Gear i ett nästan fullsatt Globen. Och det hela kan väl beskrivas som.... tja...

Visst var det en hel del väldigt fina bilar som visades upp och visst var det en hel del frän bilkörning så man blev riktigt imponerad men det var inte något som jag tycker var värt de tusen spänn som biljetten kostade. Nu hade jag ju vunnit biljetterna, men om jag hade betalat dem själv så hade jag varit besviken.

Vi hade bra platser, längst fram, alldeles nere vid arenan så man såg bra. Nackdelen var att det var svårt att se det som visades på jumbotronen, den var ju så högt upp att man fick ont i nacken. För vid vissa delar av showen kom "bra-ha-information" där. Inte minst när programledarna var i någon annan del av arenan och man knappt såg vad de höll på med.

TV-programmet bygger väldigt mycket på programledarnas humor, och det var väl det som man försökte få fram här, blandat med kul bilar. Men det blir inte riktigt lika fartigt i en inrepeterad show som i ett TV-program där man kan få upp tempot genom att göra klipp och omtagningar. Här var det dessutom snubblande nära töntfaktorn där man försökte göra ett "Bil-OS" där programledarna plus Martin Björk skulle göra "bilcurling", "bil-bowling", "mc-trojkarace" med mera. Det roligaste var väl "Splat the Rat" där radiostyrda bilar hade klätts ut till råttor och så skulle programledarna i varsin äldre SAAB försöka köra över råttorna. Då förstår man  nivån på det hela.

Konstigt kändes det också när det var slut. För då var det slut. Så där lite plötsligt liksom. Inte någon dundrande final med en massa kul grejer, ingen upprepning, inget försök att få riktigt med fart på publiken, Man körde bara över den SAAB som hade fått minst poäng i råttleken med en monstertruck. Och så var det slut.

Så fick vi som hade Backstage-pass sitta och vänta i tio minuter eller så medan vakterna vimsade omkring därnere. Vi var många, runt tusen, som hade det här speciella passet som kostade runt 200 kronor. Och vad fick man för det? Jo, gå i en lång kö förbi showens bilar som stod parkerade bakom avspärrningsband. Hela tiden påfösta av vakter som sade: "Stanna inte, fotografera medan du går, gå sakta framåt, gå sakta framåt, stanna inte." Fem minuter senare hamnade man i några långa kalla gångar och så var man via en bakdörr plötsligt ute i kylan utanför Globen igen.

Simtävlingslördag

Som vanligt tidig uppstigning på lördagsmorgonen. Den här gången för att åka in till ÖGP i simning. Insimmet började kl 07.00 och tio i sju letade Thomas fortfarande efter tävlingsbadbrallorna. Nåväl, så småningom dök något som gick att simma i upp och vi gav oss iväg!

Rätt skönt att komma till simtävling och inte behöva vara vare sig speaker eller något annat.

Trodde jag.

Tills det visade sig att kopieringsmaskinen inte funkade och jag gjorde mig beredd att löpa över till kansliet för att kopiera. Men en av simföräldrarna hade kommit överens med kopieringsmaskinen i simhallen att den SKULLE fungera - så snart hade vi fått ihop en bra lunta med papper att dela ut till funktionärer och ledare!

Förmiddagen gick åt till att prata runt med massor med folk, alltihop i väldigt positiva termer. Beslutade bland annat att Jens och jag åker till Svenska Simförbundsmötet helgen 21-22 april.

Här simmar Thomas 50 fjärilsim och kommer trea.

Nu är jag hemma en liten stund, håller på och går igenom hur amerikaner tänker när de arbetar med kvadratfunktioner. Som i så mycket annat med amerikansk matte lär man sig att tänka på ett lite annorlunda och mycket enklare sätt än vad man gjorde i svenska skolan. Förhoppningsvis kan jag föra över de här tankarna till Tove i morgon eftermiddag/kväll (som är Toves morgon/förmiddag).

Snart ska Picko och jag åka till Stockholm och Globen för att gå på Top Gear. Jag har lite svårt att tänka mig att ett roligt TV-program ska kunna bli en arenashow, men det ska verkligen bli spännande! Vi kommer väl hem lite sent i natt/kväll och det ska bli skönt med sovmorgon i morgon bitti. Det känns som om det var läääänge sedan!

Fredagsmorgon

Återigen en tidig morgon. Den här gången inte på grund av att Thomas skulle åka på morgonträning, utan för att Thomas skulle åka med 06.06-tåget mot Göteborg. Han har nämligen bokat en tid på Christopher Gillberg Centre på Göteborgs universitet. Thomas skriver på ett PA-arbete om Asperger Syndrom, och det här centret är specialiserat på det. Hoppas att han får en trevlig dag!

Igår var det som vanligt ridning. Nico "som vanligt" och för varje gång blir det allt bättre. Men så är det ju med kommunikation - man lär sig att förstå varandra. Enda kruxet var att Nico hade gått den här lektionen tidigare på dagen, med en annan ryttare, så han hade ju lärt sig vad det hela gick ut på. Vi skulle trava på spåret och sedan vända rakt över i skritt, göra halt på medellinjen, rygga några steg, skritta ut till spåret och börja trava igen.

Det visste ju Nico. Så bara jag vände in från spåret började han skritta utan att jag hade bett om det. Och jag hann knappt stanna förrän han ville rygga. Och instruktören var på mig: "Han måste lära sig att VÄNTA på dina hjälper!" Inte så lätt för en häst som vill vara hjälpsam. "Varför ska jag stå stilla här och dega när jag VET att hon kommer att be mig att gå bakåt alldeles snart? Lika bra att jag visar mig duktig och gör det med detsamma."

Idag blir jag förhoppningsvis klar med tidningen Mjärdevi Magasin. Ska bli skönt. Jag har ju liksom ett rätt tufft heltidsjobb i vanliga fall - och när det nu även tillkommer en tidning som ska göras fyra gånger om året blir det VÄLDIGT tufft. Så fort jag sätter mig och ska arbeta med tidningen är det något annat som dyker upp och så måste jag göra det först. Så kommer något annat upp och så ska det göras. Och så vidare.

Ska faktiskt bli skönt med simtävling i morgon där jag inte har någon funktion utan bara ska vara förälder. Och sedan ska vi ju till Globen och Top Gear på kvällen. Även det ska bli KUL!

Vägarbete i Mjärdevi tidigt på morgonen. Bussen har svårt att komma förbi.

Söndagsmorgonpromenad

Är det sista isfläcken för i år? Kommer den att tina bort helt i solen idag?

Nej, det är inte snö. Det är ull.

Lamm och deras mammor.

Inger och Kurre på morgonpromenad. De hälsar så varmt till Tove.

Utsikt över Häradskärret mot sjön.

Lindtorp med hästar.

Fiskartorpet. Nä, Melkers gamla Volvo står inte I busken, den står BAKOM busken.

I skogen låg haglet från nattens åskoväder kvar.

Mörby 1-vägen från Lindtorpshållet.

Från Mörby 1-vägen mot Holmen.

Blåsippsskogen.

Holmen.

Det var inte många år sedan Mona klädde den här granen till jul. Då var den liten,  nu är det riktigt stor och ståtlig.

Jag har gjort den årliga blåsippskollen. Och ja - blåsipporna FINNS där! Snart tittar de fram för fullt.

Nybyggda Larsbogården.

Årets första utetorkade tvätt. Doftar ljuvligt!