Senaste frukten som inte finns

Ta inte min klöspinne!

Även om robotdammsugen har städat färdigt tycker Lussan inte att det är OK att man ställer ner klöspinnen på golvet igen. Hon sträcker ut tassarna, fäller ut klorna, tar ett stadigt tag och säger: "Låt bli!".

Solig vintermorgon i Östra Harg

En duktig liten snöskottare

Fågelbordet

Klass 2-varning

Snöstorm och klass 2-varning. Jag väntar lite med att åka till jobbet idag. Tur att man kan koppla upp sig på jobbet hemifrån!

En prickig häst

Så här ser dagens prickiga häst ut. Den här gången försökte jag få den lite mer hästlik i kroppen, även om mönstret kanske inte blev det vackraste.

Första-advents-morgon

Första adventsljuset tänt. Och mossbollarna på plats i fönstret. Och läsningen på bordet. Varför inte alla stolar är på plats? Jo, för att snart drar den lille krabaten igång sin morgonstädning, och det är enklare för den om det inte är så mycket stolar i vägen.

Det blev en del äpplen kvar i Åkerö-trädet, något som högeligen uppskattas av bland annat den här vilda vännen.

Dagen till ära putsade jag rutorna i braskaminen innan jag tände upp dagens brasa. Minus åtta grader var det här i morse.

Nala kommer och säger att hon vill bli klappad och kliad. Naturligtvis får hon som hon vill.

Lussan tyckte att det var en mycket bra idé att ställa stolarna på bordet. Nu har hon en ännu bättre utsiktsplats. "Här tänker jag tillbringa hela dagen", säger hon.

Nytt ljus i paradisäppelträdet

Adventspyntat

I morgon söndag är det första advent. Så här ser det ut i burspråket.

Och här ligger Picko och tittar på TV.

Den gamla adventsstjärnan till köket hade gått sönder av åldersskäl. Så här ser den nya ut.

Och här hänger ett litet hjärta i köket.

I ugnen står kåldolmar och väntar på att bli klara.

Nej, se det snöar!

Vi har fått en "snökanon" över Östergötland. Det blir så när varm. fuktig luft från havet kommer in över land. Det har snöat sedan i morse och ska troligen fortsätta en bit in på natten.

Små hästar

Jag trodde att den här skulle bli jätteful, jag var väldigt arg på den, men den blev ju rätt söt! Stolt över flätmönstret på benen.

Första hästen där vitlökspressen fick fixa man och svans!

Första hästen. En fjärilshäst.

Rätt hiskelig i mönster och färger. Men söt på sitt sätt.

Adventsförberedelser

Om en vecka är det första advent. För en gångs skull är vi ute i god tid med planerandet. Här är sladden till ljusslingan runt dörren som Picko har fått order att laga.

Och så har jag varit ute och plockat in mossa till mossbollarna. De andra två bollarna vad med och tittade nyfiket på när jag snodde in frigolitkloten. Nu ligger mossbollarna och väntar inne i Toves rum.

Den lille söte var också jätteduktig när jag var klar med bollarna. Det var bara att släppa ner den på golvet och säa åt den att göra "Spot cleaning" så fixade den det, sedan hade den vissa besär (som vanligt) att hitta tillbaka till laddaren, men så slut gick det bra!

Ojjj

Ojjj - har inte hunnit skriva något när Tove varit hemma. Men här kommer en liten bild från gårdagskvällen, när finalen i Starcraft från DreamHack sändes i SVT24 och Thomas och Picko andäktigt tittade på.

Nåja - så där andäktig var väl Picko inte... kanske...

Kreativa tankar

Idag på morgonpromenaden ägnade jag mig åt att i tankarna skapa nya små lerfigurer. Igår gjorde jag en rosmönster som ser ut så här:

Min idé är att använda rosmönstret på något sätt på små hästar, där kroppen för övrigt är gröna rosenblad. Ja, jag får skapa någon sorts bladmönster också... Och så ska hästarna som den jag gjort tidigare ha fjärilsvingar på ryggen. Och ansiktena ska vara tonade... Kanske kan jag göra man och svans genom att köra lera i vitlökspressen? Går det att på något sätt få dem tonade ur pressen?

Låter det helt sjukt? Ja, kanske, men det kan nog bli något. Ju galnare idén är, desto tokigare.

Samtidigt känns det som om jag inte riktigt får lov till detta. Jag är ju så van att ägna all min tid till att försöka få livet att gå ihop för alla andra, att försöka göra allt det där andra som måste göras så fort som möjligt så att jag ska få tid över till det som jag VILL göra, och oftast har jag upptäckt att jag inte hinner med det jag vill, utan måste skjuta upp det till någon annan gång, någon annan dag - eller att jag helt enkelt blivit så trött av att göra det jag måste att jag inte längre orkar med det jag vill.

Vackra och milda färger i novembermorgonen

Funderat vidare. Det blir nog så att jag struntar i att plugga och istället koncentrerar mig på att låta den kreativa delen av mig få lite luft och utvecklas. Jag menar, jag kan nog tillräckligt mycket om kommunikation, och omvärlden är också tillräckligt medveten om det utan att jag ska behöva hålla på med att få ner det på papper på ett akademiskt sätt.

Jag vet ju att jag mår som bäst när det bara kryllar i nerverna på mig av glädje och inspiration att sätta igång med något nytt, kreativt projekt vare sig det nu gäller att måla, hålla på med musik, skapa i lera, sy, skapa trädgård eller skriva. Den delen av mig har mer eller mindre förtvinat under de senaste åren när huvuduppgiften har varit att få familjen att gå runt. Missförstå mig bara rätt nu - det har varit fullständigt UNDERBART att ha haft förmånen att få fyra barn och att få lov att se hur de utvecklas och utvecklas tillsammans med dem, men nu har jag lagt alla dessa fantastiska tjugofem åren på detta, nu kanske det är dags för mig att tänka lite på mig själv istället för att ständigt klura ut hur jag ska få till det så att alla andra har det bra.

Och det var kanske därför som jag accepterade att bli ordförande för simklubben. Jag var ju så van att alltid finnas till för andra att det var naturligt att fortsätta med det... nu inser jag att jag kan få lov att njuta av att ha förmånen att själv bestämma vad det som inte är arbetstid ska användas till. Känns faktiskt väldigt, väldigt ovant, men också väldigt lockande. Som om jag fått en present, fast jag vet inte riktigt från vem. Kanske från mig själv?

Mötte Pia med barnbarnet Greta. De hälsar!

Vägskyltarna börjar bli lite slitna.