Vackra och milda färger i novembermorgonen

Funderat vidare. Det blir nog så att jag struntar i att plugga och istället koncentrerar mig på att låta den kreativa delen av mig få lite luft och utvecklas. Jag menar, jag kan nog tillräckligt mycket om kommunikation, och omvärlden är också tillräckligt medveten om det utan att jag ska behöva hålla på med att få ner det på papper på ett akademiskt sätt.

Jag vet ju att jag mår som bäst när det bara kryllar i nerverna på mig av glädje och inspiration att sätta igång med något nytt, kreativt projekt vare sig det nu gäller att måla, hålla på med musik, skapa i lera, sy, skapa trädgård eller skriva. Den delen av mig har mer eller mindre förtvinat under de senaste åren när huvuduppgiften har varit att få familjen att gå runt. Missförstå mig bara rätt nu - det har varit fullständigt UNDERBART att ha haft förmånen att få fyra barn och att få lov att se hur de utvecklas och utvecklas tillsammans med dem, men nu har jag lagt alla dessa fantastiska tjugofem åren på detta, nu kanske det är dags för mig att tänka lite på mig själv istället för att ständigt klura ut hur jag ska få till det så att alla andra har det bra.

Och det var kanske därför som jag accepterade att bli ordförande för simklubben. Jag var ju så van att alltid finnas till för andra att det var naturligt att fortsätta med det... nu inser jag att jag kan få lov att njuta av att ha förmånen att själv bestämma vad det som inte är arbetstid ska användas till. Känns faktiskt väldigt, väldigt ovant, men också väldigt lockande. Som om jag fått en present, fast jag vet inte riktigt från vem. Kanske från mig själv?

Mötte Pia med barnbarnet Greta. De hälsar!

Vägskyltarna börjar bli lite slitna.