Gryning med dansande dimmor

Så här blev det!

Riktigt snygga, om jag får säga det själv! Och mina kära arbetskamrater tyckte att det smakade jättegott (de skulle bara våga att säga något annat...)

Så här gör man: Man tar färdiga tårtbottnar och stansar med hjälp av ett litet glas ut rundlar. För att det ska hålla ihop vänder man den understa rundeln upp och ner. På den smetar man ut vaniljkräm. I vaniljkrämen lägger man hallon och mango. Så lägger man på den andra brödrundeln och smetar hallonsylt ovanpå den. Och lägger dit tredje och sista rundeln ovanpå. Vispgrädde finns i sprayflaska och man tar dels grädde på kanterna och dessutom gör man en liten kupol överst.

Marsipanen färgar man hälften röd med röd karamellfärg och häften grön med grön och gul karamellfärg. Jag gjorde en liten miss och råkade börja med bittermandelarom, för den fanns i en grön flaska... men det gjorde bara att den gröna marsipanen blev ännu lite godare...

Jag gjorde små runda bollar av marsipanen som jag sedan med hjälp av florsocker kavlade ut till rundlar som jag lade över bakelserna och tryckte till. Sedan skar jag bort överflödig marsipan runt botten. Små prinsesskronor i marsipan fick bli kronan på verket och sist pudrade jag över florsocker med en tesil.

Prinsessan

I dag har jag blandat röd och grön karamellfärg i marsipan. Och så har jag kavlat ut den i små rundlar. Dessutom har jag blandat ut vaniljkrämspulver i mjölk.

Vadan detta?

Jo, i morgon ska jag och jobbarkompisen Bosse göra prinsessbakelser till alla jobbarkompisarna. Gröna och rosa. Med vaniljkräm, vispgrädde, mango och halllon inuti. Och med små prinsesskronor ovanpå.

Ska ta bilder på dem i morgon, så får du också se dem.

Kattliv i Mosebacke

Lussan sitter i köksfönstret. Men hon kollar inte på fåglarna utanför. utan uppmärksamheten är riktad in mot köket. Vad är det som händer?

Det är något under köksbänkarna. Vad kan det vara?

Åh, det var ju bara Nala!

Inte så spännande. Jag går nog iväg och käkar lite.

Varför golvlisten var borta så att man kunde komma in under köksbänkarna? Jo, en slang till diskmaskinen hade gått sönder. Så här ser det ut när Picko håller på och lagar.

Kan inte jag få blogga istället? undrar Nala.

En natt att minnas

För några veckor sedan simmade dottern ett Dual Meet i hemmapoolen i Fort Collins, Colorado. Hon fick ett astmaanfall så att tränaren trodde att han skulle behöva ställa till med begravning, och när Tove ringde till mig och berättade hur svårt hon hade haft att andas blev jag riktigt orolig. Men vad säger Tove? Är HON orolig?

Tja, hon säger så här:

- Jag tittar på väggen och ser skolrekordet på 200 yards fjärilsim. Det ska jag ta.

- Men inte ikväll, va? sade jag.

- Nej, det är ju ett par veckor till Conferencen.

Det Tove menade var mästerskapet inom den conference där Toves Colorado State University ingår. Och mästerskapet simmades nu den 22-25 februari. Vad gör Tove?

Ja, hon går i vattnet och formligen KROSSAR skolrekordet. Vinner hela grenen både i försök och final till tonerna av Maskinens "Segertåget" och i förbifarten klarar hon också B-kvalet till NCAA, de amerikanska collegemästerskapen...

Här är Toves segerintervju när hon just har vunnit och fortfarande är andfådd och helt omtumlad.

Vad du KAN Tove!

(Vad jag menade med "En natt att minnas"? Ja, när Tove simmade på kvällen där var det ju natt här. Så enkelt var det.)

Vårtecken

Ett gäng hönor och tuppar kollar igenom kryddlandet för att se om de hittar något bra att äta på. Tur att de inte ger sig  på persiljan för den är grön och fin och har varit så hela vintern!

Här skapas musik!

Lussan ligger som vanligt på varmvattenberedaren och myser.

Nog för att det är sol och vårvärme med massor med plusgrader - isen ligger fortfarande på dammen.

Soligt och varmt värre på den här platsen idag. I morgon blir det utefika!

Kanske dags att klippa gräset?

Och jag kör med furminatorn så att det yr om katterna - särskilt Nala som ha en päls där det lossnar massor med hår.  Jag står på pantanen och kammar dem. Då blåser pälstussarna iväg med vinden och fastnar i grenar och kvistar. Någonstans känns det lite mysigt att småfåglarna kanske kommer att inreda sina bon med kattpäls...

Kill och Bill

Någon av dem är det. Antingen är det Kill. Eller också är det Bill. De två små svarta katterna som finns i stallet på Rappestad Ridklubb är otroligt sociala. När jag hade tagit hand om Nico efter ridlektionen blev jag smått överfallen av den här unga svartingen. Han hoppade helt sonika rakt upp på min mage och klättrade sedan vidare upp till axeln där han satte sig och spann ljudligt rakt in i mitt öra.

Sedan promenerade han lugnt runt på mina axlar och armar medan jag gick omkring i stallet och tittade på mina kompisar som fodrade, vattnade, gödslade ut och sopade.

Här är jag och Nico efter avslutad ridlektion för fantastiska Christine Esping. Jag har just lossat på sadelgjorden och knäppt upp de remmar som sitter om nosen på honom. De måste ju vara åtdragna när man rider, men jag tror att det känns skönt för hästen att så snart som möjligt efter avslutad ridtur slippa remmar som sitter åt.

Förra veckan hade jag också Nico, och det gick väl ganska skapligt, men den här veckan gick det ännu bättre. Nico är ju en supertrevlig häst, och vi lyckades ganska bra med att rida i serpentinbågar (där mittbågen då blir i förvänd galopp) samt att rida skänkelvikningar där vi ändrade riktning och ställde om på mitten.

Jag gillade också att vi hade ganska långa travpass under den här lektionen. Då fick man tid att riktigt "sitta till sig" och hitta rytmen så att både häst och ryttare kunde slappna av mer. Annars är det ju ofta så att det är så mycket som ska hinnas med att man skapar onödiga spänningar bara av det.

Under fikat efter ridningen satt vi i gruppen och "pratade" med Tove i USA via WhatsApp. Fantastiskt vilka möjligheter till kommunikation som har kommit under de senaste åren! Stor skillnad mot hur de hade det för 100-150 år sedan när svenskarna i stor mängd utvandrade till Amerika. Över en miljon svenskar utvandrade på grund av bland annat missväxt, hunger och fattigdom. Man kan tänka sig hur mycket man som kvarvarande släkting måste ha undrat över hur de som reste över havet klarade sig, om de överhuvudtaget klarade resan, hur de hade det i det stora landet där borta i väster och så vidare. Brev fanns ju naturligtvis, men även ett brev tog mycket lång tid.

Och nuförtiden sitter vi och skickar textmeddelanden och foton helt obehindrat. Vi pratar till och med öga mot öga med varandra utan att ens behöva tänka på kostnaden.

Undrar hur det kommer att se ut i framtiden? Kan det verkligen bli ännu "bättre" än det här?

Röda. Betor.

Rödbetor och morötter.

Koka i en liter örtbuljong i 20 minuter. Under lock.

Potatis och gul lök. Koka i en kvart till.

Baka lite gott bröd.

Blanda i lite limesaft och salt i soppan. Rör ihop Creme Fraiche och Bavaria Blu. Servera med den nygräddade brödet.

Sol ute. Sol inne. Sol i hjärta. Sol i sinne.

Tänk, vad lite sol och värme kan göra med människors sinnen! Jag tror att vi som bor här uppe i Norden är mer känsliga för det här med att dagarna blir längre och ljusare. En härlig känsla som påverkar alla våra sinnen. Så här i slutet av vintern och början av våren är man extra känslig för dessa förändringar. Man registrerar och upplever varenda litet krasande i gruset, varje liten tulpanbladstopp som börjar titta upp ur jorden, varje gång som solen värmer ens kind, varje gång som en isfläck blir mindre och mindre, varje litet takdropp, varje höna som är ute och undersöker trädgården, varje katt som ligger och solar, varje nytt fågelkvitter...

Skulle...

Idag skulle jag skriva färdigt krönikan till på fredag i Corren. Men så blev det inte. I och för sig är den "nästanfärdig". Den handlar om hur bilar kanske skulle ha sett ut om de inte hade haft hästdroskan som förebild...

Annars var det riktigt vårlikt i luften idag också. Det kändes som om jag hade gått hem för tidigt från jobbet idag, för när jag åkte hem var det ljust ute. Det där vita ljuset som det blir på våren. Och det där knastrandet av gruset under fötterna. Blandat med att man fläckvis får gå mycket försiktigt för där är det blankis.

Handlade på Maxi - och när jag kom hem tittade Thomas på recepten - och blev alldeles lycklig i ögonen.

- DET DÄR sade han!

- Men det är det som tar längst tid, försökte jag förklara.

- Gör inget, svarade han tvärsäkert.

Så idag åt vi lasagne. Och det blev över så att pappa fick en matlåda till jobbet och Thomas får till lunch efter träningen i morgon. Fast han har något annat som lockar efter träningen också - en hel påse med kanelgifflar!

För övrigt laddar vi i familjen också för MWC. Tobias kommer hem och vi kommer att sitta som klistrade vid datorn och heja på Tove och hennes team.Det hela börjar på onsdag och slutar på lördag.

Här är länken: http://www.themwc.com/champ/swim-champ-2012.html

Lussans kompis

Vi fångade den i ett glas. Den fick gå ut i vintermörkret igen.

Vårvinter i Östra Harg

Utsikt över fårhagen

Blåsippsskogen väntar på blåsippor

Fortfarande blåsippsskogen

Lite halt nere bland sommarstugorna

Isen ligger fortfarande på Roxen

Fast den ser inte helt tillförlitlig ut (isen alltså)

Mat till alla lammungar som snart föds

Lite vår under blodhäggen också

Frusen morgon

I natt var det 13 minusgrader och dimma. Det gav jättefin rimfrost överallt. Men den kommer nog att försvinna snart, för enligt väderleksprognoserna ska det bli mellan 2 och 6 plusgrader varje dag under den kommande veckan. Kan det vara våren som är på gång? 

Det här är i alla fall ett vårtecken. Nu finns det ett eller flera ägg i redena varje morgon.

Eftersom det var så kallt i natt hade vattnet frusit. Mina befjädrade vänner blir glada när jag fyller på med varmvatten  så att de kan dricka sig otörstiga.

Utsikt över fårhagen när jag var ute och hämtade Corren nu på lördagsmorgonen.

I natt var jag och hämtade Thomas och Erik inne i stan. Det var som sagt JÄTTEKALLT och på Ekängsvägen hittade jag tre mycket frusna killar i gymnasieåldern. Såklart att de fick åka med in till stan. De var mycket tacksamma för det var låååångt att gå och enligt dem själva hade de frusit så mycket att de fått fel på "bennerverna". Men lite förundrad blev Thomas när jag ringde från bilen för att tala om att jag nästan var framme och jag då hade Katedralare i bilen...

Pang på rödbetan!

Morötter, palsternacka och kålrot. Riktigt fina färger ihop, faktiskt.

Och så rödlök.

Bryn alltihop och salta och svartpeppra.

Lägg över i en långpanna.

Och SKJUTS IN I UGNEN! 15 minuter, 225 grader.

Kikärter, inlagda rödbetor och rödlök i mixern.

En klick turkyoghurt. Salta och svartpeppra.

Voila! Rödbetshoummus!

Isterbanden ligger och myser i värmen.

Rotsakspytt med isterband och rödbetshoummus! Bon appetit!