Vi hade från början en sibirisk femårig katt som kallas för Lussan. En sibirisk katt känns på något sätt som ett vilt och mycket smart djur. På vintern är pälsen ganska lång och på sommaren är den ganska kort. En sibirisk katt har dessutom päls MELLAN trampdynorna och rejäla örontofsar, ungefär som ett lodjur.
Strax före jul flytttade Nala in hos oss av allergiskäl. Hennes förra ägares barn hade blivit allergisk mot henne och hon behövde ett nytt hem. Nala är en ragdoll, hon har mycket tjock päls och är brunmaskad på samma sätt som en siames. Dessutom har hon vita tassar.
När Nala kom till oss var hon väldigt försiktig i början. I ett par veckor bodde hon under soffan i vardagsrummet och smög sig bara ut försiktigt på nätterna för att ära, dricka och gå på lådan. Så småningom kunde vi se henne snabbt smyga över golvet även på dagtid, men om någon rörde sig i huset sprang hon genast och gömde sig igen.
Lussan gillade inte Nala alls. Lussan tittade på Nala, gjorde en min som om hon blev riktigt äcklad, och vände ryggen till. När Nala försökte lukta på henne fräste Lussan och gick helt enkelt sin väg. Man skulle ju kunna tro att Lussan skulle vara den som hade makten eftersom huset var hennes revir (och det var kanske vad Nala tyckte eftersom hon höll sig gömd under soffan) men Lussan verkade tycka att Nala var den mäktiga eftersom hon var så mycket större än Lussan.
Resultatet blev att både Lussan och Nala höll sig undan. Lussan sov dock hos Tove på nätterna. Men närTove flyttade till USA blev Lussan "hemlös", så hon flyttade in till Thomas istället på nätterna.
Det tog ytterligare några veckor, och så småningom hade Nala bestämt sig för att vi människor inte var farliga, utan då och då kom hon fram och ville bli kelad och gosad med.
Det är väldigt stor skillnad på de båda katternas pälsar märkte vi. Nalas päls bildar sällan tovor, däremot lossnar den lätt och i början var det katthår överallt i hela huset. När Nala så småningom fick fullt förtroende för oss kom hon fram ströks sig mot våra ben för att bli kelad med så fort vi rörde oss i huset. Något som då gjorde att samtliga såg ut som om de hade pälskant nedtill på byxorna! Tur att det finns furminator, så att man kunde motverka all denna päls inne i huset till åtminstone viss del!
Lussans päls lossnar inte alls på det sättet. Den sitter liksom kvar när den lossnar och bildar lätt tovor. För tovor bildades det på Lussan. Dels tillät hon inte alls att man tog i henne när Nala tittade på. Och att bli utsatt för något så förödmjukande som att bli borstad när Nala tittade på var helt uteslutet!
Där är det annorlunda med Nala. Hon vill mycket gärna bli borstad hela tiden och njuter för fullt av att få sin päls omskött.
Även Nala utrustades med en magnet till vår elektromagnetiska kattlucka, och det tog inte många försök innan hon hade lärt sig hur man öppnade den, även om hon i början blev lite rädd för det lilla klicket när magneten slog till. Däremot går hon inte långt från huset när hon är ute. Fortfarande är det som hon i stort sett följer husväggarna och hennes utestunder är inte många minuter i taget. Vi får se om hon blir modigare och det blir mer spännande att utforska mer av omgivningarna nu när det börjar bli varmare väder.
Lite roligt var också att det nästan var lite svårt att vänja henne vid att förrätta sina behov ute. Hon var nämligen en mycket ordentlig dam som noggrant använde kattlådan trots att hon hade tillgång till ett obegränsat "ute". Vi ställde då ut kattlådan på altanen och hoppades att det skulle hjälpa henne att inse att det fanns fler möjligheter. Nja, snart upptäckte vi att hon fortsatte att mycket noga gå på kattlåda fast den stod utomhus. Nu har vi flyttat ner kattlådan under altanen och lagt i vanlig sand från marken under altanen. Det sista steget kommer att vara att ta bort kattlådan helt och hållet. Hoppas att hon förstår vad det är hon förväntas göra då, annars blir det en svår tid för den stackars lilla kattdamen ;-)
Nu verkar den värsta pällsfällningstiden vara över och det räcker att borsta Nala lite då och då. För Lussans del gäller det att försöka få bort alla tovor. Det är nämligen så, att Nala och Lussan mycket långsamt verkar ha kommit på aningen vänskaplig fot med varandra. Lussan ser inte längre äcklad ut när Nala passerar och de brukar till och med sitta och nosa på varandra då och då. Nu får man till och med borsta på Lussan när Nala ser på. Men inte långe, man har bara några få minuter på sig. Det är inte som när Tove borstade på Lussan och kunde hålla på rätt länge med att reda ut tovor.
Den som har haft det tuffast under den här första tiden är nog Lussan. När Nala väl kommit över den första förskräckelsen tog hon huset i besittning, förväntade sig god och kel i obegränsad mängd och valde också att tillbringa nätterna på övervåningen, lätt snarkande bredvid min säng. Så fort jag kliver upp på morgonen blir hon jätteglad och följer mig genom alla morgonbestyr. Utom duschen. Så snart jag slår på duschen försvinner hon fort ut. Duschen är INTE kul.
Ytterligare en skillnad mellan Nala och Lussan. Lussan gillar vatten skarpt och ser gärna att man lämnar vatten rinnande så att hon kan leka med der.
Men. Tidigare brukade Lussan alltid vaka över mig på nätterna och sova på strykbrädan nära min säng. Sedan Nala tog övervåningen i besittning och valde ut mig som "sin" människa har Lussan känt sig ratad. Därmed har Lussan konsekvent vänt mig ryggen, gått undan om jag försökt klappa på henne och gärna konsekvent gått ut ur rummet om jag kommit in i det.
Till min glädje har det blivit lite bättre under den senaste tiden. Nu tillåter som sagt Lussan att jag borstar på henne en kort stund, när jag stannar och klappar på henne stannar hon upp en liten stund och myser som förr i världen och hon kommer återigen springande och sätter sig och väntar vid ytterdörren när hon hör att min bil kommer hem.
Härom natten hittade jag Lussan sovande på en av köksstolarna. Jag lyfte upp henne och bar med henne upp till övervåningen. Lade henne på hennes gamla sovplats strykbrädan. Lussan såg lite förvånad ut, men tittade sedan nöjt ner på Nala som sov på golvet och lade sig tillrätta för att sova. Ett litet tag senare vaknade hon till och började tvätta sig. Då vaknade Nala till och upptäckte att Lussan var placerad på en högre nivå än henne. Det gick ju inte för sig - den katt som är högst upp har ju mest "makt". Nala blev lite upprörd och började springa omkring på golvet och jama medan Lussan intresserat tittade ner utan att göra en ansats av att flytta på sig. Till slut var det som om Nala blev smådeprimerad, för först satte hon sig och tittade rakt in i ett hörn i tio minuter, sedan lämnade hon övervåningen.
Jag somnade väl till igen, och nästa gång jag vaknade till låg Nala och sov igen på sin vanliga plats på golvet. Men efter ett tag vaknade Lussan till, sträckte på sig, gjorde lite kattyoga och hoppade ner på golvet. Upp for Nala och följde raskt efter Lussan. Undrar vad de pratade om sedan...
En annan stor skillnad mellan Lussan och Nala är att Lussan är smidig och håller sig undan fötterna. Nala är ganska klumpig och dessutom är hon nästan alltid precis där man ska sätta sina fötter, så det här hänt mer än en gång att man nästan snubblar på henne och hon får en oavsiktlig spark. Härom dagen trampade min man till och med henne på svansen, men hon reagerade inte.
Det sägs att det där med att ragdolls är okänsliga för smärta är en skröna, men när man ser Nala kan man börja undra om det inte finns något litet korn av sanning i det. Anledningen till att Nala inte "lärt sig" att undvika vara i vägen för fötter kan ju faktiskt vara att hon inte känner något större obehag av att få sig en oavsiktlig spark då och då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar