Det ser förskräckligt ut

Det är inte lätt att bo tillsammans med två personer av manligt kön. De bryr sig nämligen INTE ALLS om hur det ser ut hemma. Jag har nämligen provat nu under en månad för att se om/när de kommer att reagera.

Och jag börjar tro att det inte kommer att hända.

Det är väldigt lerigt i hallen.
På hallsoffan ligger en matlåda sedan en vecka. Innehållet börjar mögla och lukta.
På golvet i stora rummet virvlar formliga stor-råttor av katthår.
Sofforna är fulla av smulor.
Köksgolvet krasar.
Bredvid spisen står ca tio urdruckna mjölkpaket.
Badrummet vill jag helst inte prata om. Det börjar bli svårt att se sig själv i badrumsspegeln.
Tvättstugan är full av diverse kläder i tvättat (skrynkliga) och otvättat skick.

När herrarna kommer hem lägger de sig nämligen antingen på TV-soffan eller sätter sig vid datorn. Resten av hemmet är liksom oväsentligt. De visar tydligt att det är upp till mig och jag vill städa eller inte. De tänker inte bry sig. Med andra ord får jag inte ens ett "tack" om jag skulle städa, för de inser inte att jag gör något som de borde ha gjort.

Och tänker man vidare - hur intressant är det då att jobba med heminredning, byta gardiner, fixa till med blommor, ljus och färger när ingen överhuvudtaget bryr sig?

Suck.

Jag ska i alla fall försöka få dem att komma överens om en tid i helgen. Tre timmar ska de väl kunna avsätta. Om vi alla tre städar i tre timmar bör vi kunna få lite fason på huset, för så här ohygieniskt och rent ut sagt äckligt vill i alla fall inte jag bo. Men för den skull tycker jag inte att det är jag ensam som ska städa.

Så det så!