Lussan längtar

Vår katt Lussan har haft en tuff tid.

Först och främst flyttade den in en ny katt hos oss i december. Och det har tagit Lussan hårt. Hon har tittat på den nya katten med stor tvekan. Och hon har tittat på oss med många frågor i ögonen:

- Varför har det flyttat in en ny katt här? Dög inte jag som er katt? Är det något som jag inte gjorde tillräckligt bra eftersom ni tycker att det behövs en ny? Och varför har den nya katten fått både övervåningen och EvaMarie som "sina"? Jag vet ju knappt vad som är mina revir längre... och jag tvingas att dela både mat- och vattenskålar med den där.

Samtidigt försvann Lussans bästa människa Tove.

- Var har Tove tagit vägen? Var det så att hon inte heller stod ut med den nya katten och därför valde att flytta till en annan familj?  Tycker hon inte heller om mig längre eftersom hon inte tog med mig?

Det var inte lätt att tappa vinterpälsen. Det blir massor med tovor.

- EvaMarie försöker ibland att borsta mig, men då blir jag jättearg. Hon har inte med min päls att göra, hon luktar Nala och hon ska inte tro att hon får förödmjuka mig genom att borsta och vrida och vända på mig. Särskilt inte när det är tovor som sitter fast och det känns lite obekvämt. Och inte kan jag gnälla om hur tråkigt det känns heller för då kommer Nala och flinar åt mig, och det står jag inte ut med. Så då biter jag och slår EvaMarie för att hon ska fatta att hon inte bestämmer över mig.

Men i helgen var det underbart. Då kom Therése och Anders på besök.

- Ljuvligt och fantastiskt! Det kom människor som jag kände igen - som gillade MIG och inte Nala! Jag blev så lycklig att jag nästan inte visste vad jag skulle göra av mig. Jag bara njöt av uppmärksamheten och det var så otroligt mysigt att kunna sova tryggt tillsammans med fina människor. Som jag har längtat! Äntligen är det värt att vara katt i det här huset!

Men nu hittar inte Lussan Therése och Anders längre.

- Vart har de tagit vägen? Stod inte heller de ut med den nya katten och var det därför de valde att flytta igen? Men de kanske kommer tillbaka. Jag stannar här i köket och väntar. Jag ligger här på köksstolen som luktar Therése och flyttar mig inte ur fläcken. Jag har legat här i två dagar nu, utan att Therése har kommit. Men jag hoppas fortfarande. Snart kommer Therése. För säkerhets skull lämnar jag inte stolen. Det vore väl för hemskt om hon kom och jag missade henne.

Stackars lilla Lussan. Om jag ändå kunde förklara för henne att Therése inte kommer på ett bra slag. Men att hon kommer på ett kort besök om några veckor. Och när vi kommer tillbaka någon vecka senare kommer vi att ha med oss den allra bästa present som en liten katt som heter Lussan kan få: En människa som heter Tove!