I helgen har vi haft besök av Therése och Anders. Och vi människor blev naturligtvis väldigt glada att de ville komma upp och hälsa på en helg. Men frågan är om det inte var Lussan som blev allra, allra gladast!
Jag tror att hon känt sig ganska utanför sedan Nala flyttat hit och adopterat mig. Lussan har varit väldigt sur på mig och gått undan när jag försökt klappa henne. Och jag har INTE fått reda ut hennes tovor i pälsen.
Men i fredags - när Therése kom hem! Det var nästan rörande att se hur superglad Lussan blev. Det fanns nästan inga gränser för hur mycket hon ville bli kliad och gosad. Och hon sprang runt och tokade sig och busade för att få uppmärksamhet. Och så ville hon bli lite kliad och gosad igen. På nätterna sov hon på, bredvid och mellan Therése och Anders...
Nu går hon och letar efter dem. Vart har henne människor tagit vägen?
Tänk vad Lussan ska bli glad när Tove kommer hem om en månad! Och stannar här över hela sommaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar