Fast nu känns det lite tidskonstigt i kroppen. Klockan är snart halv tolv på dagen, men det känns faktiskt som om klockan är betydligt mer än så. Jag bad Thomas att bestämma när vi ska gå ut i trädgården för att vinterställa den, bära in möbler och så, och han ville göra det klockan ett, dvs kroppen kommer att tycka att det är klockan två.
Nala på väg ut på nya äventyr.
Det var inte lätt att fotografera den här lilla raringen, för han sprang runt trädet hela tiden.
Det har redan blåst upp en hel del löv och "skräp" vid badplatsen nere vid Holmen.
Vy över Roxen. Läcker sjö, faktiskt.
Alla löven har fallit men äpplena är kvar på vildäppelträdet på andra sidan vår väg.
En nyborstad Lussan ligger i mitt knä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar